Sverige!!!!!!!!!!!!!!!!!

Nu är vi i Sverige! På väg hem från stockholm med tåget...
Har på flyget insett att jag har 1000 egna foton tagna, plus de andra tjejernas! Så det blir en hel del efterarbete, men projektet är på ett år, så tid finns... Plus alla filmer...

Vi hade tur att på new york flyget få tre säten var, vilket gjorde att vi kunde ligga ner och sova några timmar i natt. Det återstår att se hur vi mår imorgon bitti på arbetet... Tur att det är helg sedan.

De sista två dagarna har verkligen varit en transportsträcka. Längtan till familjen är STOR och hjärtat värker vid tanken att snart få se dem åter! När vi anländer till Örebro har vi rest i drygt 30 timmar...

Det har varit en helt otrolig resa! Vi har träffat en del olika människor på vår resa hem, som reagerat över att vi varit i Colombia och vi har fått berätta för intresserade öron om vår resa dit. En gammal dam på Stockholms central reagerade genom att säga: "Colombia? Men ni är ju inte bruna?!" Då fick vi berätta om att vår resa inte var någon solsemester utan en studieresa med fantastiska upplevelser.

Man har blivit van med att göra sociala hjälpinsatser på flera sätt varje dag. Nu är utmaningen att omvandla detta, och fortsätta göra detta, fast i våra områden i Örebro.

Nu ses vi snart, alla örebroare!
//Gunilla och de andra tjejerna!

Här slutar resan i Colombia...

Nu har vi precis tillbringat sista natten i Bogota, eftersom vårt flyg hem går så tidigt nu på morgonen (incheckning lokal tid 6.30). Ja det vill säga, vi fyra lärare från Viktoriaskolan. De andra flyger mot ännu varmare breddgrader idag...

Igår hade vi en sightseeing- och shopping dag här i Bogota. Verkligen en helt annan stad än de tidigare! Här ser man affärsmän i kostymer överallt och en högre levnadsstandard generellt på de personer man möter. Man hör t.om engelska låtar här och där...

Det har varit en helt fantastisk resa, och vi fyra fick tid här igår att reflektera och påbörja smältningen av alla intryck vi tagit in. Vårt flyg till New York går 9.00 colombiansk tid och resan dit tar 6 h. Sen får vi vänta där i 3 timmar på nästa flyg som ska ta oss över atlanten till London. Dit kommer vi på morgonen lokal tid (mitt då det egentligen är sovedags colombiansk tid... Sen blir det en väntan på 3 timmar innan flyget som tar oss till stockholm. Till Arlanda anländer vi kl. 14 och sen går tåget till Örebro 16.00. Hemma i Örebro kl. 18.00. Klockan 7.30 dagen därpå ska vi förväntas vara på Viktoriaskolan och jobba... Zzzzzzzzzzzzz..... Jetlag!!! Men men, det ska ändå bli roligt att se alla igen!

Tack för att ni följt våran blogg!

Ps. Detta blir inte de sista inlägget, eftersom jag ska försöka lägga ut några kort till som jag inte lyckats med här...

//Gunilla

Gripande dag!

Ojojoj vilken dag! Den 9:e dagen...

Det började med att vi i morse besökte ett fängelse här i Medellin som har plats för 1700 fångar. Det har aldrig varit så mkt fångar som nu - 7200 st!! Det var pirrigt att gå in där. Vi fick inte ha något annat än kläder med oss in, och vi fick ge fingeravtryck och visiterades och säkerhetskontrollerna var hårda. Sedan släpptes vi in bland alla fångar mitt där de stod i klungor och stirrade på oss. För er som sett Prison Break kan ana hur det såg ut. Daniel berättade och visade utegården där fångarna för ett antal år sedan spelade fotboll med huvuden... och att alla väggar var stänkta med blod från personer som dödats inne i fängelset. Men de hade målat om väggarna sen dess och skrivit bibelord. Många fångar ville ta i hand och hälsa, och sen leddes vi snabbt in i fängelsekyrkorummet. Där firade vi gudstjänst tillsammans med 150 st kristna fångar. Det var helt fantastiskt! Det var 16 personer som döptes i en uppblåsbar Nalle Puh bassäng. Sven och Janne predikade och jag och Elenor sjöng. Fångarna sjöng lovsånger med hög röst och det var grymt mäktigt att få uppleva detta!

Därefter åkte vi och träffade två av Viktoriaskolans fadderbarn på ett köpcentrum. Där handlade vi glass och kläder till dem och det var också en stark upplevelse. De var så otroligt tacksamma!

Sen åkte vi ut till två rivaliserande förorter och delade ut fotbollar och de fotbollsskor som vi samlat ihop på skolan. Vilken glädje när vi kom. Barnen var som tokiga i skorna. Skorna som de hade på sig var trasiga och en av de duktigaste killarna ägde en riktig fotbollssko som han hade på högerfoten och på den andra hade han en trasig tygsko. Detta fotbollsprojekt går ut på att barnen ska syssla med fotboll istället för droger, kriminalitet, vapen och alkohol.

Ikväll åkte vi till bakgatorna i Medellin och delade ut varm choklad och mackor till uteliggare. Det var gripande! Nästan alla var drogade av lim och andra droger, och var och varannan kille hade en limburk i ena handen. Det var en kvinna som heter Rosa, som var med oss, tillsammans med några andra volontärungdomar som vi fick hjälpa. Denna kvinna är helt fantastisk! Hon fick och klappade och kramade om och pratade glatt med alla och lyfte på täcken och andra saker för att vi inte skulle missa någo någon! Mest gripande var det att se två barn, en kille på 10 år och en tjej på 8 år som bodde med sin mamma på gatan i dessa drogkvarter. Det kändes som en spökstad. Tjejen hade röda ögon av sömnbrist men nyfikna och goa, som vilka barn som helst. Dessa barn har ingen skola att gå till, inget hem, knappt inga kläder och nästan inte mat för dagen. Vi delade ut flera smörgåsar till dem som de åt hungrigt.

Det har varit fantastiskt att få hjälpa utsatta människor. Det har verkligen berört oss starkt och kommer vara minnen som lär prägla våra fortsatta liv. Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon!

Imorgon flyger vi fyra lärare till Bogota för att på onsdag påbörja vår resa hem. Resten av gruppen stannar här en natt till för att sedan åka till den norra delen av Colombia vid Karibbien. Det blir verkligen sorglist att skiljas åt! Man svetsas samman av alla upplevelser!

//Gunilla

Bilder från badet...

På badet var vi tvugna att bära badmössor- för att det inte skulle komma hårstrån i vattnet.... Något som INTE var uppskattat av oss...

Två barnhemsbarn med nya (eller bättre begagnade) t-shirtar från Sverige...

Ny film från Colombia!

http://www.youtube.com/watch?v=oE3mbnv3Ksg

Denna gång är det en sammanfattning på alla som var med på resan, men även lite filmsnuttar från olika händelser... 2 min

Bad med barnhemsbarnen!

Igår åkte tog vi med oss barn från ett barnhem som Ankarstiftelsen har kontakt med, till ett nöjesbad. De brukar åka med barnen någon gång per år dit och de uppskattar detta otroligt mycket! Här gav vi dem hamburgare, glass och bjöd på entrén. Dessutom skulle vi vara med och bada med dem i vattnet. Det klurigaste var att vi inte kände igen alla barn, och jag insåg själv efteråt att jag under halva tiden badat, åkt ruschkana och lekt massa lekar med ett par tjejer som inte bodde på barnhemmet. Deras mamma satt tydligen bredvid poolen... Detta kändes lite snopet och pinsamt och jag undrade i mitt stilla sinne vad deras mamma måste trott om denna galna kvinna som helt plötsligt började åka rutschkana med hennes barn... Dessutom frös jag en hel del då, men tänkte att jag var tvungen att hålla ut för dessa stackars barn... ;-)

Efter badet delade vi ut t-shirtar och leksaker vi tagit med från Sverige!

Medellin!

Vi kom hit i lördags kväll vid 22-tiden och var då alla tagna efter alla flygresor under hela den dagen, samt efter den timmeslånga taxiresan på serpentinvägarna från flygplatsen till Medellin. Jag har aldrig varit så åksjuk i hela mitt liv och fick ofrivilligt bli av med den intagna maten, innan jag mådde ok igen... 

Igår var det söndag och mycket var stängt här i staden. Men vi började i varje fall med en kort sighseeing i denna miljonstad. Usch, det var jätte jobbigt att se gatubarn som låg och sov i gatuhörnen, alla drogade människor som letade i soptunnor, alla uteliggare som låg överallt samt andra hemskheter. Vi blev berörda på ett helt annat sätt än tidigare. Fattigdomen och misären slog emot oss direkt! Samtidigt som vissa hus vittnar om att vissa har en hel del pengar också...

Denna plats har kallats den hemskaste och ondaste platsen på jorden, och fortfarande ser man spår av det. Trots detta har mycket gott skett på senare år, och det är detta som vi främst är här för att bevittna!

//Gunilla

Ingen uppkoppling på två dagar...

Uppkopplingen här i Medellin har inte varit till belåtenhet :-( Därför har ni inte hört något från oss igår och idag... Men nu verkar det funka en kort stund, så jag ska skriva lite om igår och idag. Ville bara först skriva att vi mår jätte bra allihopa! Har dessutom gjort en film till, som jag ska försöka ladda upp om det funkar...
//Gunilla

FILM PÅ YOUTUBE NU!

Här är länken till en filmtrailer som jag gjort. En kort inblick (1 min) ger vi er av invigningen!

invigning av Viktoriaskolan Colombia

//Sprid!

På sjätte dagen vilade de sig från sina verk...

Igår så hade vi en vilodag här i Leticia. Vi fyllde dagen med gemenskap med församlingsmedlemmar från kyrkan här nere, mopedåkning, shopping och vila. Mycket välbehövt, då tempot är högt och programmet pressat.
Imorse gick vi upp tidigt och for till Colombias "Tarzan" (en landskändis som brottas med ormar och som tydligen finns med i Tarzanfilmen, därav hans smeknamn...) Där fick vi turas om att hålla i hans Anakonda. Ååå det var verkligen en jätte läskig känsla! Helt slemmig och grymt starka muskler. Den ville slingra sig hela tiden, och det kändes tur att Tarzan hela tiden höll fast i hans huvud, för denna orm kan äta upp ett helt barn, levande! Förra året så åt en vild Anakonda upp en 14-åring. Munnen är töjbar som en gummisnodd, vilket är svårt att tro. Bytet smälts sedan i magen.... Uärk!

Idag flyger vi till Mediyin om några timmar. Det blir otroligt spännande! Daniel, vår reseledare, sa idag: Ni tror att ni varit med om mycket redan nu, men vänta tills vi kommer till Mediyin och får se människor döpas i fängelset och vara med och se barnhemmet och gatubarnen!

Jag har gjort en liten trailer om invigningen här som jag lägger ut på youtube, så att ni kan få en liten försmak av hur invigningen såg ut... Mer filmer och bilder kommer naturligtvis när vi kommer hem! Håller på ladda upp filmen nu, men det är segt, så jag skriver ett extra blogginlägg när jag har länken...

//Gunilla

Ps. Glömde berätta tidigare att det var paret Segerberg (se inlägget "våra resevänner") som betalade alla hamburgare till barnen i fattigområdet. Otroligt fint gjort!!!

Hamburgare till 164 fattiga barn!

Efter att vi kommit tillbaka till Leticia och duschat, gav vi oss iväg till slumkvartet igen och stekte hamburgare till alla barn upp till 12 år. Kyrkan som Ankarstiftelsen samverkar med var där och höll möte och dansade innan och hade dragit över en hamburgevagn, som de hyrt av en person som vanligtvis brukar stå i ett gatuhörn. Det var en sån otrolig känsla att steka hamburgare och dela ut till dessa hungriga barn. Minnesvärt!!! Otroligt gripande och starkt!!!

Nu är det dags att gå och lägga sig! Det har varit två helt underbara dygn, med många många intryck, så nu lär man sova gott!

Segerbergs skola

Kom på att jag glömt lägga upp bilder på våra resevänners skola - Segerbergs skola. Dit var vi tvungen att ta oss genom en liten avstickare från Amazonfloden. Långt inne i djungeln där denna by fanns.... På väg dit gled vi fram med båten sakta och såg diverse färgglada fåglar flyga tvärs över våra huvuden. Otroligt att någon kan leva så långt borta från civilisationen.

Vi stannade även till i en annan by där nästan var och varannan tillverkade jätte fina armband och indian-inspirerade saker. Denna by är känd över hela Colombia för deras tillverkning. Där blev det förstås en del shopping till våra nära och kära!

Peru!

Sist av allt på denna djungelresa, tog vi en sväng över på andra sidan floden till en by i Peru där Trygghansa byggt en jätte stor skola. I denna by hade flera människor skaffat sig ett husdur från djungeln och gjort dem tama. Ni ser själva på bilderna vilka olika typer av djur det fanns. Jag, Lena och Maria bar en sengångare och Elenor bar en Ozelot (byn kallar den tiger- ett extremt sällsynt kattdjur).

Vattenreningsprojekt

Vi besökte även en by där Stureskolan i Örebro har en skola. Där träffade jag på flera söta barn som hade trasiga kläder, men som skrattade och busade hela tiden. Vi tittade på ett par olika vattenreningsprojekt som Ankarstiftelsen varit med och byggt. Fascinerande! Tre tunnor med bakterier och sand som gör smutsigt regnvatten till rent. En otroligt enkel metod som lätt skulle kunna användas i varenda by i hela världen. Börje berättade att människorna i denna by förut hade mycket magdiarrér, men att de numera är friskare. Fantastiskt!

 Denna flicka heter Beronica och var otroligt fin mot sina småsyskon och de andra barnen runtomkring!

 Här är barnen som följde oss överallt och som var fascinerade över min kamera och hela tiden fick se på displayen de kort jag tog.

Vattenreningsprojektet. Ren, renare, renast!

Jag hade med mig en påse med hallonsnören (från IKEA :-)) som vi delade ut till dessa barn. De var förundrade över detta och luktade på dessa och fnissade. Detta var något de aldrig sett!

Djur!

 I hamnen som vi hållit till en del i under detta dygn, tog jag foto på dessa papegojor. Dessa fåglar finns överallt - fria!

Strax efter detta kort togs, såg vi hur floddelfiner dök upp ur vattnet för att sedan försvinna ner igen! Mäktigt!

 Vi sov i natt i ett hotell ute i djungeln. Ja hotell och hotell, snarare en mindre villa med nätfönster och en cm mellan brädorna i väggen... Runt hotellet hoppade och klättrade dessa ”Herr Nilsson-apor”. Tidigt i morse tog de sig dessutom in till oss... Vid ett par olika tillfällen! (Under morgonandakten, klättrade de på bjälkar i taket och en av dessa apor kissade rätt som det var rätt ner på - Lena! Hon flög upp ur stolen kan jag säga)

Inne på toaletten i detta ”hotell” möttes vi dessutom av en illgrön groda. Gott om mygg fanns det också, och som tur var kunde vi svepa in oss i myggnät....

Samling vid dagens slut.... (Det kändes som klockan var 22.00 minst när alla var trötta och kunde tänka sig att gå och lägga sig...men en snabb titt på klockan gjorde att vi tappade hakan - klockan var bara 18.00!
Men i hotellet fanns ingen ström, så allt blir becksvart kl. 18.00 när solen går ner!

Pochahontas och Godingen!

I nästa by, där Ankarstiftelsen också varit med och byggt en skola, tog jag dessa två fina kort. Ett på en mamma som verkligen liknade Pochahontas och ett på en kille vars leende värmer varenda gång jag ser på det!

Mäktig invigning!

 Det var en sådan mäktig känsla när vi gick ur båten och såg Viktoriaskolan uppe på en kulle. Det kändes så stort att sätta foten på denna mark att man kände sig lite nervös och gripande.

När vi kom fram var folket redan samlat och de hade dagen till äran dragit dit tre stora högtalare med mixerbord och mikrofon som drevs av en generator. (Tänk er ljudet av en motorbåt under hela invigningen...) Barnen var nyfikna på vad vi hade med oss och vi blåste upp ballonger och delade ut till barnen. Börje gav mig en uppblåsbar jordglob som jag blåste upp. Sedan började jag bolla denna med olika barn och kastade den så att de kunde nicka. Detta blev en stor uppståndelse och alla barn kom fram och ville att jag skulle göra samma sak på deras huvuden. De kände och klämde på denna uppblåsbara plastboll och var helt fascinerade. En uppblåsbar boll!!! Hur många sådana hade vi inte kunnat ta med oss?! Ska tänka på det till nästa gäng som dras hit.... Vi visade vart Sverige låg och vart Colombia låg och de repeterade allt man sade. Sedan satte invigningen igång. Den bestod av tal från en hög person i byn, samt skolans enda lärare och byns hövding. Sedan  höll Lena ett tal som översattes till Spanska av Maria. Därefter sjöng de sin nationalsång och vi våran. Efter detta fick vi skåda tre olika indiandanser. Otroligt roligt! Vi fick med oss deras indian-danskläder hem, så ni ska alla få se dem när vi kommer tillbaka till skolan.

Efter detta serverades det tårta, kaka och läsk till alla barn och föräldrar, som vi fick vara med och dela ut.. Därefter gick vi lärare in i ett klassrum tillsammans med deras lärare och gav allt material som vi hade med oss. Dels var det skolmaterial som vi köpt in hemma i Sverige (pennor, färgpennor, sudd, pennvässare, pärlor m.m), sen var det material som Viktoriaskolans elever tillverkat och sist var det mattematerial som min mamma tillverkat under hela sin tid som speciallärare. Mattetal ser likadana ut på andra sidan jordgloben... Vi fick där också ta emot flera saker av läraren. 

Innan vi åkte vidare därifrån bjöd de oss på kalkon, ris, en rot, samt gul spaghetti. :-)

Det känns verkligen fantastiskt att ha fått upplevt detta och vi vill nu även fortsätta att hjälpa denna skola genom att samla ihop till skolbänkar, skoluniform, vattenrening, matlagningskök etc. Hoppas ni vill vara med och stötta Viktoriaskolans fortsatta insamling till Viktoriaskolan i Colombia!!!!

Invigning av Viktoriaskolan

Här är vi på väg i en stor motorbåt på Amazonfloden....

Här är hövdingen i byn som inviger skolan. 

Tårtutdelning med den nya skolan i bakgrunden.

Fler bilder och berättelser kommer.... Nu är det dags för oss att gå och dela ut hamburgare! Vi ses!

Hemma från djungeln!

Nu är vi tillbaka från djungeln och indianstammarna! Ett helt otroligt fantastiskt minnesvärt äventyr! Ska försöka sätta mig ikväll och skriva ner lite mer, men vi ska strax nu gå ut och bjuda 150 barn i slumområdet på hamburgare.
Vi är nu otroligt glada över att ha fått duscha! Efter två dygn i sol och lera...
Ville bara skriva först ett kort meddelande att vi alla mår bra och att allt går bra!
Kram!

Våra resvänner

 Daniel Näsström från Uppsala

Janne, Senita Segerberg och deras barnbarn Jakob från Huddinge

Lotta Bergholm från Örebro (Svens dotter)

Börje Erdtman från Karlsborg (reseledare)

 Till höger Daniel Kindbom från Karlsborg (reseledare)

Sven Bergholm från Örebro 

Mopedbrudar

Fotonot: Bilden är arrangerad. Brudarna på bilden körde en varsin moppe.

Foton - bilaga 2 till inlägget nedan "Mopedresor och mopedolycka"

Näsströms skola

Foton - bilaga 1 till inlägget nedan "Mopedresor och mopedolycka"

"Kloakhuset" idag, där mamman med de sju barnen bodde (då var det ännu mer ett ruckel)

Huset som mamman bor idag, är granne med detta hus och identiskt i utseendet.

Kommentarer från Lena, Maria och Elenor!

Läs nedanstående kommentarer!

Mopedresor och mopedolycka

Efter frukosten så satte vi av mot "Näsströmskolan". Där möttes vi av många barn och föräldrar som ville vara med på invigningen. Byns hövding var där och talade, även skolans rektor och pastorn. Men det var vår vän Daniel Näsström som invigde genom några väl valda ord. Sedan sjöng colombianerna deras nationalsång och därefter sjöng vi den svenska nationalsången. Daniels pappa äger ett familjeföretag som sponsrade denna skola. Målat på väggen av skolan fanns en bild på deras företagsbyggnad samt namnet på skolan. Efteråt var det tårta och läsk. Daniel Kindbom, vår reseledare hade köpt med sig många fotbollar som olika personer och föreningar i Sverige hade sponsrat. Sedan hade Daniel med sig teckningar från två klasser som vi sedan fotograferade tillsammans med olika barn från skolan. De var så otroligt tacksamma för skolan och det var verkligen en minnesvärd upplevelse.

Efter skolinvigningen åkte vi tillbaka till stan och käkade en enkel lunch bestående av en dubbel varm macka baserat på två skivfrallor. Efter lunchen åkte vi till en utsiktsplats inne i Brasilien (vid Amazonfloden) varifrån man kunde se Peru, Brasilien och Colombia på samma gång! Häftigt!

Därefter åkte vi till ett ställe i staden där Börje visade oss ett fattigt hus bestående av plankor och berättade en tragisk historia om en mamma med 7 barn. För ett par år sedan mötte Börje henne tillsammans med en grupp svenskar, sittandes utanför kyrkan, gråtandes. Hon och hennes barn hade inte ätit på en vecka. Svenskarna tyckte så synd om henne när hon berättade sin story och visade sitt ruckel till hus att de ordnade med en sponsring av ett nytt hus som Ankarstiftelsen byggde upp. Vi åkte därefter till detta hus och mötte mamman och hennes barn. De bodde nu i ett finare hus, som de lånat av Ankarstiftelsen, och hennes barn har fått faddrar i sverige och får var och en ett litet barnbidrag. Likaså fick mamman ett set med frisörutrustning och kunde därefter börja jobba som frisör. Otorligt gripande och möta denna familj. Det är verkligen något helt fantastiskt att få ha ett fadderbarn i Colombia. Vi har nu verkligen sett hur mycket det betyder. Börje sa idag att man skulle vilja hjälpa alla, men att det går inte, utan att man får tänka att varje person man hjälper är viktigt. Alternativet vore att ingen får någon hjälp. Då är det bättre att några får hjälp.

Vi besökte även en vattenreningsanläggning samt några fler fattiga familjer.

Vi beslutade oss sedan för att åka och bada i Amazonfloden. Precis när vi börjat köra började det störtregna! Och då menar jag STÖRTREGNA! Regndroppar stora som pärlor! Dygnsura var vi när vi kom fram till Amazonfloden! Elenor tyckte det var lika bra att hoppa i med kläderna, då de ändå var så blöta! Vilken fantastisk känsla det var att bada där!

På väg tillbaka, då det fortfarande småregnade, hände något otäckt. Vi hade 7 mopeder och motorcyklar i vår grupp, som åkte efter varandra. Plötsligt ser vi en vildhund komma hoppades ut mot Lena, som precis passerar. Hon tvärnitar, vilket får till följd att hon halkar omkull och glider med hela mopeden längs marken, över till det andra körfältet! Vi tvärstannade och höll andan, och såg till vår glädje hur Lena reste sig upp med ett par ytliga skrapsår! Helt otroligt! Det var verkligen änglavakt! Det var mopeder och bilar som hade kört om oss hela tiden, samt motgående trafik, men just då kom det ingen trafik! Det var verkligen Gud som beskyddade! Detta är värt att tacka för!

När vi kom tillbaka till Leticia och hade 250 m kvar till mopedinlämningen, tappade halva gruppen bort oss som körde först. Däribland Maria och Elenor. Jag och Lena tänkte att de nog skulle dyka upp snart, så vi satte oss och väntade på ett café bredvid - dygnblöta. Till slut när de inte dök upp blev vi lite fundersamma, oroliga är nog att ta i, men fundersamma. vi kände att vi dock inte ville gå tillbaka till hotellet och duscha och byta kläder, då de kanske skulle dyka upp snart. Efter en timme kommer de, nyduschade och glada, och det visade sig att de hade gått tillbaka till hotellet istället och duschat innan de åkte tillbaka till mopedinlämningen. Där fick vi, för att vi inte stannade vid korsningen och väntade in dem...

Imorgon bitti ska vi samlas kl.8.00 för att åka båt upp längs amazonas, för att så småningom komma fram till Viktoriaskolan, som vi ska inviga. Därefter ska vi åka ännu längre in i djungeln och besöka en skola som en annan familj, som är med vårt gäng, tidigare har sponsrat! Faktum är att denna familj, Janne och Senita Segerström med deras barnbarn Jakob, har sponsrat till hela 3 skolor! Eftersom vi även imorgon har ett fullspäckat program, kommer vi inte hinna hem innan mörkret. Och båtförarna, vill inte köra på Amazonfloden i mörker, så därför kommer vi sova över i ett djungelhotell! För att dagen efter också besöka familjer och skolor i samma område! Det blir spännande! Men det gör också att jag nog förmodligen kommer åt ett internet på ett par dagar... så det dröjer nog tills ni hör från oss igen!

Internetuppkopplingen är fortfarande seg, och jag har inte heller ikväll lyckas lägga upp något fot. Ska försöka igen efter detta inlägg!

Vi hörs! Gud välsigne er!

Kramar Gunilla och de andra i gänget!!!

Godmorgon!!!

Nu är klockan 8.40. Elenor gick upp ur sängen vid 4.30 och vi andra 6.00. Börje och Daniel, våra reseledare, gick ut på  promenad vid 5.00. Allt liv här i byn sätter igång vid den tiden. Tuppen gal som en tok från kl 5 och fåglarna kvittrade (eller gälla skrik snarare) så öronproppar är ett måste på morgonen...
Men kl.7 var vi alla påklädda och gick ut och hyrde mopeder och motorcyklar. Affären ville inte hyra ut till oss 4 tjejer eftersom vi var kvinnor och de misstrodde oss att vi inte kunde köra mopeder. Daniel som var med betygade dem om att vi var jätte duktiga och sa till oss: - Vad ni än gör, se säkra ut när ni kör iväg! Vi fick i varje fall hyra. 100 spänn för en dag och 30 kr bensin.
Vi gasade på och körde in i Brasilien en sväng och vände, eftersom vi ska dit i eftermiddag på mopparna.
Nu har vi precis ätit frukost på hotellet och ska strax åka och inviga en skola samt besöka lite colombianer som reseledarna känner. Frukosten bestod av fruktsallad av banan och mango samt stekt ägg och en skivad fralla. Samt te eller kaffe. Elenor beställde ägg istället för ett bröd och ett ägg, men killen kom tillbaka med ett bröd och ett ägg. Sådana missförstånd är det hela tiden. Igår frukost ville Elenor och jag ha mjölk i vårt te, och de gick ut med våra tekoppar, hällde ut vattnet, värmde upp en kopp med mjölk och stoppade en tepåse i. Hrm! En ny smakupplevelse...
Knappt någon kan engelska här och vi sätter därför allt vårt hopp till Maria som kan lite spanska (samt reseledarna)

Ha en bra eftermiddag och kväll! När jag lägger in bilder och text nästa gång, så är det natt för er!

Alla hälsar!
//Gunilla

Fattigdom

Idag har vi berörts starkt av fattigdomen här i Liticia. Vi besökte ett område där husen ser ut som trädkojor i Sverige, och där man sover direkt på golvet. Många har inte mat att äta. Vi var hos en familj som Ankarstiftelsen hade hjälpt till att fixa en reningsapparat hos som renade vatten på samma sätt som en rullstensås. Mäktigt! Här ser ni vattenreningen!

Det här var familjen och några släktingar...

Dottern har fått ett stipendium av Ankarstiftelsen så att hon nu ska börja studera till sjuksköterska i

Bogota. Hon är 16 år.

Senare i veckan ska vi ha hamburgefest i detta område för 150 fattiga barn.

I kväll besökte vi sju systrar och alla deras barn som är väldigt fattiga. Det var hemskt att gå in i deras hus och se hur de hade det. Vi tog varsitt barn i handen och gick iväg till ett hamburgestånd och stekte hamburgare till allihopa. Vi vek även flygplan och loppor av reklampapper till dem som var väldigt populärt eftersom de knappt har några leksaker. Börje berättade att det ibland kan gå en hel dag utan att de får någon mat. Ska lägga in bilder på barnen en annan dag! Nu ska vi sova!

Imorgon ska vi hyra mopeder och åka till byn"sexkilometerbort". Där ska vi inviga en annan skola, som en annat företag sponsrat. Vi kommer sedan att fara med mopederna in till Brasilien och Peru, och runda gränsen där de tre länderna går ihop!

I övermorgon är det dags att inviga Viktoriaskolan!

Bungalow

I detta hotell bor vi i små Bungalows!

I hängmattan sover vi inte, men vi skulle nästan vilja, för vår vägg kryllar av vägglöss och nyss trampade vi ihjäl en liten ödla som var på väg upp för att sova i samma säng som mig och Elenor!

djungeln från ovan...

Liticia - som att gå ständigt i en blomdusch i en bastu...

Wow, vilken stad! Idag flög vi till Amazonas och Liticia, en stad som präglas av fattigdom, indianer och mopeder.
Nu ska vi gå och hämta 30-40 fattiga barn och ta med dem till ett hamburgerstånd och bjuda alla på hamburgare! Bilder kommer...seg uppkoppling här...

//Gunilla

Morgontund har guld i mun...men nattesömn fick ingen blund...

Nu har vi vaknat till en ny dag! Som Lena skrev i en kommentar nedan så blev det dock inte så bra sömn... Kackelackor i toaletten och iskallt i rummet. På morgonen när vi drog bort gardinerna för att öppna fönstret insåg vi att fönstren bestod av tunna altandörrar som man har i uterum. Dessutom gick de att öppna från utsidan...

Nu har vi haft morgonandakt och ska nu gå och äta frukost. Ska bli gott eftersom det var 17 timmar sen vi åt...

Allt gott!//Gunilla

Kommentarer- ja tack!

Nu har vi fixat till så att det går att kommentera våra inlägg! Du väljer "anonym" men skriv gärna under med ditt namn!

Framme i Colombia!

Nu är vi framme i Bogota. Klockan är 6.00 svensk tid och 23.00 här... Men nu har vi varit vakna i 24 h och huvudet snurrar av trötthet och flygresan. För att inte tala om de konstiga mattiderna. Lunchen serverades på flygplanet kl 10.30 svensk tid... Vi hann käka middag på flyget innan vi var framme i New York där det var lunchtid och dags för lunch... :-)

Imorgon fm åker vi till Liticia där vi bland annat ska besöka skolan!
Nu säger vi godnatt!

På newarks flygplats...

New York - bara se men inte röra!

I new york mellanlandade vi i 3 h, men hann inte åka in till stan... vi såg den bara på håll.

Tankstopp i Kanada

Bensinen räckte bara till New foundland i Kanada... så vi mellanlandade där, men fick inte lämna planet. Otroligt vackert landskap, med barrskogslandskap på sanddynor, blandat med öppna sankmarker och sandmarker. Kändes som det skulle vara helt naturligt att se en björn komma lufsande...

På flyget

Nu sitter vi på flyget och ska strax starta!

Resenärerna

Här är vi på gaten innan påstigning... Tidig morgon idag. Uppstigning 5.30, därav påsarna under ögonen... :-)