Gripande dag!

Ojojoj vilken dag! Den 9:e dagen...

Det började med att vi i morse besökte ett fängelse här i Medellin som har plats för 1700 fångar. Det har aldrig varit så mkt fångar som nu - 7200 st!! Det var pirrigt att gå in där. Vi fick inte ha något annat än kläder med oss in, och vi fick ge fingeravtryck och visiterades och säkerhetskontrollerna var hårda. Sedan släpptes vi in bland alla fångar mitt där de stod i klungor och stirrade på oss. För er som sett Prison Break kan ana hur det såg ut. Daniel berättade och visade utegården där fångarna för ett antal år sedan spelade fotboll med huvuden... och att alla väggar var stänkta med blod från personer som dödats inne i fängelset. Men de hade målat om väggarna sen dess och skrivit bibelord. Många fångar ville ta i hand och hälsa, och sen leddes vi snabbt in i fängelsekyrkorummet. Där firade vi gudstjänst tillsammans med 150 st kristna fångar. Det var helt fantastiskt! Det var 16 personer som döptes i en uppblåsbar Nalle Puh bassäng. Sven och Janne predikade och jag och Elenor sjöng. Fångarna sjöng lovsånger med hög röst och det var grymt mäktigt att få uppleva detta!

Därefter åkte vi och träffade två av Viktoriaskolans fadderbarn på ett köpcentrum. Där handlade vi glass och kläder till dem och det var också en stark upplevelse. De var så otroligt tacksamma!

Sen åkte vi ut till två rivaliserande förorter och delade ut fotbollar och de fotbollsskor som vi samlat ihop på skolan. Vilken glädje när vi kom. Barnen var som tokiga i skorna. Skorna som de hade på sig var trasiga och en av de duktigaste killarna ägde en riktig fotbollssko som han hade på högerfoten och på den andra hade han en trasig tygsko. Detta fotbollsprojekt går ut på att barnen ska syssla med fotboll istället för droger, kriminalitet, vapen och alkohol.

Ikväll åkte vi till bakgatorna i Medellin och delade ut varm choklad och mackor till uteliggare. Det var gripande! Nästan alla var drogade av lim och andra droger, och var och varannan kille hade en limburk i ena handen. Det var en kvinna som heter Rosa, som var med oss, tillsammans med några andra volontärungdomar som vi fick hjälpa. Denna kvinna är helt fantastisk! Hon fick och klappade och kramade om och pratade glatt med alla och lyfte på täcken och andra saker för att vi inte skulle missa någo någon! Mest gripande var det att se två barn, en kille på 10 år och en tjej på 8 år som bodde med sin mamma på gatan i dessa drogkvarter. Det kändes som en spökstad. Tjejen hade röda ögon av sömnbrist men nyfikna och goa, som vilka barn som helst. Dessa barn har ingen skola att gå till, inget hem, knappt inga kläder och nästan inte mat för dagen. Vi delade ut flera smörgåsar till dem som de åt hungrigt.

Det har varit fantastiskt att få hjälpa utsatta människor. Det har verkligen berört oss starkt och kommer vara minnen som lär prägla våra fortsatta liv. Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon!

Imorgon flyger vi fyra lärare till Bogota för att på onsdag påbörja vår resa hem. Resten av gruppen stannar här en natt till för att sedan åka till den norra delen av Colombia vid Karibbien. Det blir verkligen sorglist att skiljas åt! Man svetsas samman av alla upplevelser!

//Gunilla